On Time

Varje fabrik har en siffra den skyddar. Någonstans på en vägg just nu är leveransprecisionen grön den här månaden också — och siffran är sann. Vad det kostade att hålla den sann står nedskrivet någon annanstans.

Titta på månadens sista vecka. En bokning märkt brådskande går till speditören. Ett helgskift dyker upp i planen. En order dras fram för att täcka ett löfte, ett ställ hoppas över för att skydda ett leveransdatum, och på fredagen är månaden räddad igen. Inget av det syns i leveransrapporten. Allt syns i resultatet, bokfört under andra namn.

Det ligger ingen ohederlighet i det, och de som gör det är inga cyniker. Ett mått definieras en gång, oftast långt från golvet, och därefter försvaras det. Så går det med mått. Räknar definitionen inte in räddningen blir räddningen osynlig, och det som är osynligt blir aldrig lagat. Alla beter sig rimligt, och driften blir en aning svagare varje månad, i full överensstämmelse med sin egen tavla.

Kostnaden för en skyddad siffra försvinner aldrig. Den flyttar: in i övertid, expressfrakter, order som rånas från nästa vecka för att rädda den här, och in i alla de lagningar som aldrig blir av eftersom en räddad miss inte lär någon något. På en fabrik jag svarade för gick leveransprecisionen från nittio procent till över nittiosju och låg kvar där i flera år. Arbetet började exakt där rapporteringen slutade, med missarna som tyst hade räddats, listade för sig och lästa en och en.

När nästa gröna månad presenteras finns det en stillsam fråga värd att ställa: vad kostade det att hålla den här grön? En siffra som kan svara är fortfarande ett instrument. En som inte kan har blivit ett löfte, och någonstans under den är det någon som betalar för att hålla det.

Där det här dyker upp: Produktionsvändning — att få leverans, kostnad och kvalitet under kontroll igen.