The Best Operator

Hur många produktionsledare befordrades för att de var den bästa operatören på linan? Instinkten är nästan alltid rätt, och nästan lika säkert är det ingen som beskriver det nya jobbet för dem.

Den nya produktionsledaren står på golvet klockan sex och gör det han alltid varit riktigt bra på. Skiftet startar löst och ett gäng sitter kvar i fikarummet halv sju. Han ser det och säger inget, för att säga något är ett annat hantverk än att ställa en maskin, och ingen har visat honom hur. Vid åtta rullar dagen och morgonen är borta. Det här är inte slapphet. Det är ett nytt jobb som utförs av den som hade det gamla.

Tekniskt mästerskap och ledarskap delar en titel och nästan ingenting annat. Befordran ges för det första och mäts på det andra, och utbildningen däremellan är oftast ett samtal och ett nytt passerkort. Samtidigt behöver stationen han lämnade fortfarande sin bästa hand, så han fortsätter täcka upp där. Det är det rimligaste han kan göra och det säkraste sättet att aldrig lära sig det nya jobbet. Alla gör sitt bästa. Strukturen ber om två personer.

Notan kommer som ojämnhet mellan skiften, som en standard som håller i ett lag och inte i nästa, och som ett tyst beslut hos ännu en duktig operatör om att helst slippa bli tillfrågad. Jag frågar vad en ny produktionsledare ska ha lärt sig när första månaden är slut, och om någon äger svaret.

Så när den bästa operatören befordras hänger det mesta på en fråga: vem lär ut den del av jobbet som inte har med maskinen att göra? En befordran är ett beslut. Att kunna en ny roll är en plan.

Där det här dyker upp: Interimt operativt ledarskap — att bygga det ledarskikt en fabrik behöver för att hålla kvar sina resultat.