Walk the Floor · nr 13
The Gate
Hur många grindmöten har du klivit in i där datumet låg fast sedan ett år och läget dök upp samma morgon? Datumet är den enkla delen av en grind. Det flyttar sig aldrig.
Tjugo personer är i rummet, flera av dem uppkopplade från två våningar upp. Underlaget öppnar på elva delprojekt och vid det fjärde har färgen slutat vara grön. Ingen blir överraskad av sin egen rad. De blir överraskade av alla andras. Ett möte som bokades för att godkänna en fas ägnar sin timme åt att ta reda på var fasen faktiskt är.
Ingen har hållit inne med något. En projektledare rapporterar ett läge, för rollen byggdes för att rapportera, och resursen som skulle kunna ändra läget sitter i en annan funktion, på en annan chefs plan. Att eskalera betyder att säga till någon annans chef att deras vecka är fel. Så stannar läget inne i delprojektet tills ett datum tvingar ut det, och datumet är grinden.
Kostnaden bokförs aldrig som en röd grind. Den kommer senare som ett framflyttat datum, sedan som övertid, sedan som frakt köpt med kort varsel. På en fabrik jag svarade för kostade en röd grind två till tre veckor varje gång, och det var samma tre delprojekt som gav den gång på gång. Det var inget fel på granskningen. Den var bara det enda ställe där sanningen låg inbokad.
Ett program tål en fråga före sin nästa granskning: vad skulle behöva stämma för att den här grinden inte ska innehålla något nytt? Ingen borde få veta ett programs läge först vid dess grind. När det väl sägs högt har datumet redan flyttat sig.
Där det här dyker upp: Ny lina & industrialisering — att få ett program att landa i en drift som klarar att bära det.
Fler rutor är på väg, här och på LinkedIn.